onsdag 22 maj 2013

En försommardag på Skansen i mitten av maj




















 
Vi firade Eriks 4 årsdag med en dag på Skansen. Strålande sommarväder! Vi såg de tre små björnungarna som busade med varandra under björnmammans vakande ögon. Morfar blev överfallen av en ekorre och killarna och mormor av påträngande småfåglar som ville att vi skulle dela med oss av vår matsäck, vi fick skyndsamt packa ihop och fly därifrån. Vi var med när sälarna fick sin mat och såg den lilla showen som djurskötaren bjöd på. Hon kunde kommunicera med djuren!
Som man ser av bilderna fanns det mycket annat att göra och klättra på. Det är ju svårt att motstå.
 
Man behöver inte kommentera alla bilderna - de talar ju för sig själva.
Men....
Ormbilderna - Det är första gången jag klappat en orm. Det syns inte på bilderna, men jag gjorde det. Det går alltså att övervinna sin ormskräck, men det kan ta lång tid! Men killarna vågade och det finns ju bildbevis.



 
På kvällen och vid födelsedagstårtan visade Erik sitt numera berömda teskedstrick! På den andra bilden tappar han skeden, men blixten fångar den när den faller och den blir hängande i luften, för alltid i cyber-rymden.
Gustav skojjar med den nyköpta fladdermusen, en souvenir från Skansen.
Grattis på 4 årsdagen önskar Mormor och Morfar.

onsdag 17 oktober 2012

torsdag 12 januari 2012

Emma målar






Min lilla målarlärling har gjort ett gott dagsverke och visat prov på gott handlag. Kan på det bestämdaste rekommendera henne för vidare uppdrag.

fredag 4 november 2011

Israel oktober 2011, från dag 1 till 11.

21/10, Dag 1, Fredag



Vi startade hemifrån klockan 0500: Planet skulle gå 0630 men vi fick sitta i planet i över en halvtimma pga. dimma i München. När vi var över München fick vi ligga i vänteläge, nästan lika länge pga. dimman. När vi väl var nere i terminalerna sprang vi vilse innan vi hittade ELALs gate. Där välkomnades vi av en beväpnad polis som tillkallade hjälp som frågade oss om vi var Hörlyks som de tydligen hade väntat på. Vi var trots allt ganska sena. Det var bara en halv timma tills planet skulle gå. En mycket trevlig säkerhetsman (kille) urskuldade sig, men han måste fråga oss om vi hade vapen eller farliga saker med oss. Men vi förklarade att vi var ganska ofarliga, så allt var lugnt.

Flygturen gick bra, vi åt koshermat och det var spännande. Vi, Gunnel främst, gillar att titta ut genom flygplansfönstret och följa med var vi är. Hon identifierade Peloponnesos och sedan flög vi över Bodrum där vi var i somras och såg korsriddarborgen där. Vi flög också över Rhodos som jag identifierade med hjälp av dess två flygplatser. Sedan ut över havet mot Ben Gurions flygplats. Där möttes vi av en extrem värme. 33 grader och ganska fuktigt! Dessutom blåste det halv storm.

Efter det vi hade installerat oss på hotellet gick vi ner och badade. Efter badet tog vi en öl på en strandbar ner på stranden. Två öl kostade 110 kronor! Det tyckte jag var dyrt på en enkel strandbar, men vi var törstiga. Senare på kvällen gick vi en lång promenad på strandpromenaden och hamnade till sist i gamla Jaffa. Där slog vi oss ner på torget och tog oss ett glas vin och Facebookade och mailade. För vi hittade ett fritt trådlöst nätvek.

Sedan hem och i säng för vi ville ta vara på följande dag.



22/10, Dag 2, Lördag



Alltså tidigt upp och äta frukost. Kosher frukostar på Sabbaten  är torftiga. Ingen varm mat! Men eftersom Gunnel tycker om sill så blev hon glad, annars var det olika grönsaksröror och tomat och gurka. Det skall vara så här fick vi höra av dem som förstår sig på. Sedan gick vi en längre promenad runt i området. Det pågår en förnyelseprocess. Gammalt rivs och det byggs nytt och det behövs, för vissa hus håller på att falla isär!

Det blev snart ganska varmt och när vi kom till hotellet var vi nästan överhettade. Plums i badet! Vi låg i nästan en hel timma och för Gunnel är det rekord, så länge har hon inte legat i sedan hon var barn.

Vår förbeställda taxi kom och hämtade oss klockan ett. Chauffören var en trevlig kille med stort teknikintresse. Taxibilen som var hans egen och den hade massor fantastiska finesser.

När jag berättade att jag själv hade kört Taxi för 40 år sedan, erbjöd han mig att köra, inte en utan flera gånger.

När vi passerade infarten till flygplatsen möttes vi av beväpnade vakter som inte var militärer. Nej, det var privata säkerhetsvakter som tillhörde före detta premiärminister Ariel Sharons söner. Han hade sålt ut sådana tjänster under sin ämbetstid till sina egna söner.



Nu skulle vi snart möta gruppen! Deras plan kom 45 minuter innan förväntad ankomst tid och höll på att landa när vi kom. Men det dröjde innan de kom genom tullen och av mottagningskommittén syntes ingen. Vi hade kollat bilden på Internet och hade för säkerhets skull den med! Vi började bli lite orolig och Gunnel skrev en egen mottagningsskylt med namnet på gruppen på. Och genast dök det upp deltagare, sådana som kommit med andra plan. Efter ytterligare en stund dök reseledaren upp. Och efter ett litet tag kom de första ut från tullen. Dem var Gunnel kvickt framme och samlade in. De var alla ordentligt märkta med namnskyltar med Blossoming Rose logo på. Tack vare hennes resoluta arbete och det faktum att planet hade kommit in tidigare, hann vi att ta en sväng upp på Olivberget innan vi blev inkvarterade på ett luxuöst hotell. Middagen var fantastisk, med allt vad man kan tänka sig, utom kaffe på maten, Det njuter vi nu i cocktailbaren till stillsam pianomusik samtidigt som vi skriver detta.

Vi har naturligtvis träffat en massa intressanta människor som det skall bli spännande att lära känna.

Än så länge har vi träffat på två som är svenskättlingar, bland annat ett par som skall till Sverige nästa år för att leta efter sina släktingar. En annan har släkt som hänger på Riddarhuset och han var på släktträff i Småland med 400 personer – och i går blev han bestulen av en fick tjuv. Detta föranledde att han blev tvungen att sova på taket av ett ungdomshärbärge.

Vi suger åt oss som svampar, vi lyssnar bättre än vi talar.



23/10,  Dag 3, Söndag



Kollektiv väckning klockan 6.30 och en härlig frukostbuffé startade vi klockan 8.00. Vis av tidigare grupper hotade vår reseledare som är metodistpastor med stening enligt biblisk tradition, medan vår andra ledare, James Tabor, vår guruguide, ville hellre hälsa de förlorade fåren välkomna. Båda ledarna är förövrigt fulla av humor och väldigt lättsamma. De hade båda strängt religiösa fäder och fått en uppfostran som de sedermera opponerat sig mot.



Denna vår första dag skall innehålla av den sanna historien, baserad på aktuell forskning. Morgondagen kommer att innehålla den religiösa traditionen.



Vi kom i väg fem över åtta!

Upp på toppen av Olivberget, där vi var som hastigast föregående kväll. Efter en kort introduktion och presentation av vad vi såg, började vi vår nedstigning till Getsemane och Alla Nationers kyrka. Vi gick samma väg som alla som färdades från öster kom in i Jerusalem. En bit ner av vägen möter man berg i dagen och det är då samma berg som Jesus gick på! Annars ligger vår tids vägar och hus cirka 4 meter över Herodes tid (och alltså den tid som Jesus levde i).

Getsemane är som vilken klosterträdgård som helst! Olivträd planterade i raka rader, med stenlagda gångar i en fyrkant runt. Träden är mycket gamla, men inte så gamla så att de går tillbaka till Jesu tid, cirka tusen år. Ett par tjusiga geckoödlor fångade uppmärksamheten.

I kyrkan pågick en mässa med oerhörd stämningsfull körsång. Det var behållningen.

Därefter gick vi över Kidrondalen och stannade på mitten. Det är här Gud skall stå och döma onda och goda på den yttersta dagen. Därför är sluttningarna fulla av gravar. På ena sidan judar och på den andra sidan muslimer. Det gäller att vara på plats på domens dag! Vi passerade det sydöstra hörnet av Tempelberget. Det var där Jesus broder Jakob kastades ner och sedan stenade eller klubbades ihjäl.

Vi fortsatte upp mot Tempelberget och gick in genom Dungporten, eller som den skall kallas på svenska Dyngporten. Det var genom denna port som man gjorde sig av med sitt avfall och slängde det i Gehenna, dalen där eldar ständigt brann. Därav kommer uttrycket att brinna i helvetet.

Vi var tvungna att passera flera säkerhetskontroller för att komma in på Tempelområdet. Det vimlade av beväpnade soldater. Vi såg på avstånd Västra muren (Klagomuren). Vi skall komma lite närmare i morgon.

VI vandrade sedan genom de judiska kvarteren till byggnaden där Jesus enligt traditionen år den sista måltiden. Den låg i en förnäm del av staden vilket tyder på att Jesus hade rika och inflytelserika anhängare som bodde där. Nasaréerna hade troligtvis sitt fäste där. Rummet är visserligen från korsriddarnas tid, men huset är det samma. Kung Davids grav ligger enligt traditionen djupt under huset som också innehåller en synagoga.

En tanke slog min följeslagerska att själva bryta bröd och inta en måltid här. Efter som vi hade tagit med bröd, bröt jag det och vi delade det med vår unge australiensiske vän från gruppen.

Sedan gick vi vidare upp på Sion för att se de utgrävningar som James Tabor leder. Intill hans utgrävningar ligger ett stort som den grekisk ortodoxa kyrkan äger och som orörd bara ligger där och väntar på att någon skall börja utgrävningar där. Tabor tror att den Kung Davids verkliga grav ligger här. Men den grekiska ortodoxa kyrkan tillåter det inte.

På området ligger en rituell tvagningsplats som är utgrävd. Den ligger ett stenkast från huset vi nyss besökte. Och det är facinerande att tänka att de äldste i Jesuskyrka skulle kunna ha utnyttjat det.

Vi gick vidare till den nyligen utgrävda platsen där Pilatus tog emot folkmassorna som ville ha Jesus dömd. Trappstegen finns kvar, rester av ingången till Herodes palats kan skönjas. Men muren har moderniserats under årtusenden och själva Herodes palats ligger under en parkeringsplats. Till vänster om trappan är platsen där Pontius Pilatus dömde Jesus.

Efter detta var det tid för Israels Museum där vi tillbringade några timmar. Vi såg modellen över Jerusalem på Herodes tid. Sedan besåg vi Dödahavsrullarna – och tillsist ossuarier (små sten kistor som endast var i bruk under det första århundradet. Översteprästen Kaijas kista och sist men inte minst en kista som med stor sannolikhet kommer från Jesu familjegrav. Inskriptionen tyder på att det är Juda son av Jesu. Flera andra kistor har hittas i samma grav. Sannolikheten att de namn som tillsammans finns på kistorna i graven är liten att det inte skulle vara Jesusfamiljen. En spännande fortsättning kommer på nyåret, då James Tabors fortsatta forskning kommer att presenteras.

Därefter bar det av till just nämnda grav. Talpiotgraven, som ligger inne i ett bostadsområde och som plomberades i slutet på 80-talet, ganska dramatiskt. Man hann dock få ut kistorna som numera ingen riktigt bryr sig om, förutom den nyss nämnda. De andra stå i ett av mussets lager lokaler.

En annan kista därifrån stals av en konsthandlare, redan vid utgrävningarna och som man nu tvistar om vem som kan äga. De skulle ha tillhört Broder Jakob. Vetenskapliga undersökningar säger att den kommer från samma gravplats.

Det finns ytterligare en grav i detta bostadsområde, cirka 20 meter från den första. Innehållet i denna har man fått tillgång till genom att man borrat sig igenom golv och fört in fjärrstyrda HD-kamror som filmar vad som finns där inne. Man har fått stränga direktiv att inte onödigtvis störa gravfriden. Man får alltså inte röra något! Rabbinerna är mycket noga med detta.

Fynden är enligt Tabor mycket uppseendeväckande! Detta kommer att presenteras i januari, närmare bestämt den 8:e.



24/10, Dag 4, Måndag



Vid tog sikte på Dungporten och Västra Muren. Här vid Klagomuren, som den förr kallades ber kvinnor och män var för sig. Männen måste ha kalott på huvudet. Det pågick konfirmations riter. Och det var bara pojkar som blev initierade. Kvinnorna fick stå på andra sidan en barriär och titta på.

Efter det vi varit vid Västra Muren fortsatte vi till Davids stad strax söder om Tempelområdet. Där fick vi se en spektakulär film i 3D hur denna stad utvecklades. Föreställningen tog bara 10 minuter men hela turen tog resten av förmiddagen. Sedan skyndade vi oss att äta lunch i Gamla staden. Vi hamnade alla cirka 35 personer på en armenisk restaurang. Efter lunch försökte vi komma in bakvägen på tempelberget, men blev stoppade. Det var omöjligt för oss att komma in eftersom muslimerna endast tillåter otrogna att komma in vissa tider och dem hade vi tydligen missat.

Vi gick då vidare och följde Via Dolorosa hela vägen till Den hegliga gravens kyrka. Via Dolorosa var den värsta upplevelsen hittills! Massvis av människor och ännu fler försäljare trängdes om utrymmet. Vilken månglarnas marknad! Jag hade förväntat mig något helt annat! Vad vet jag inte, men alls inte detta!

Den heliga gravens kyrka innehåller allt om slutet för Jesus och myter och traditioner om detta. Där fanns stenen där han lades på när han hade tagits ner från korset. Den lades dit i mitten av 1800-talet. Kanske som ersättning för en tidigare sten. Det vet jag inte just nu. Det finns också en flis från korset som Konstantin den stores moder Helena lät hämta upp från botten av en damm som lär ha stått nära korset. Det lät hon göra cirka 250 år efter Jesu hade korsfästs. Det finns kapell för många andra saker också, Kyrkan administreras av alla kyrkor tillsammans. Det har resulterat i många kontroverser, till och med med dödlig utgång, Kyrkorna är sådana ovänner att det är en muslim som är tvungen att ha ansvaret för kyrkan.

Efter besöket i Den heliga gravens kyrka upphörde gruppaktiviteten och resten av eftermiddagen var fri för shopping. På rekommendation gick vi upp till Davidgatan i de kristna kvarteren. Det var lugnt och stillsamt och vi fick möjlighet att shoppa i lugn och ro.

Efter en stund träffade vi på några vänner, Steve och Holly. Vi delade en taxi med dem hem genom rusningstrafiken. Det blev antagligen dubbel så dyrt som det skulle ha kostat i vanliga fall enligt våra guider. 54 shekler.

Vi packade för morgondagens avresa. Åt middagsbuffé och pratade med Anne från Texas.

Men kvällen var inte slut med det. Vi skulle på ytterligare en utflykt som Chuck i gruppen hade ordnat. Han är också svenskättling och var i Sverige förra året på släktträff i Krisdala i Småland. Han har världsmästerskap i att tala snabbt, tror vi! Han har adliga anfäder och är representerad i Riddarhuset, Sabelskjöld. Nog om detta.

Turen gick med vällastad minibuss, några par satt i knät på varandra, 21 personer på 18 platser, men de gick bra. Färden gick till Västra Muren och sedan fick vi en guidad tur genom tunnlarna utmed hela Västra Muren. Vi var ner vi gatunivå för två tusen år sedan. Där Jesus kunde ha gått och han hade ärende dit. Guiden var en amerikansk akrkeolog med skådespelar-tallanger och en utmärkt föreläsare. Vår grupp tog hon utanför ordinarie schema! Hon var fantastisk.  Vi kom tillbaka till hotellet klockan 21.45.



25/10, Dag 5, Tisdag.



 Efter frukostbuffé lämnade vi Hotel Dan Jerusalem några minuter efter klockan 08.

Vi åkte västerut mot kusten för att sedan köra norrut mot Caesarea vi kusten. Där besökte vi de romerska lämningarna efter denna stad som var residensstad för den romerska ockupationsmakten. Man höll sig respektfullt borta från Jerusalem och åkte bara dit när man skulle slå ner ett uppror. Vi såg Amfiteatern och hippodromen som båda ligger mycket vackert vid stranden av det Stora Havet. Vi badade fötterna, men våt kompis Steve tog sig en simtur. Det var här som Paulus hade begärt att få bli för inför Ceasar Nero, vilket var hand rätt som romare.

Vi såg en historisk film om Caesareas uppgång och fall och till vår stora förvåning hörde vi svenska talas. Ett större sällskap som kom från Jämtland var också där. Dess för innan hade vi fått  var sin dyr öl, men de var härligt kalla! Bussen tog oss vidare till akvedukterna vid Caesarea som bara var någon kilometer bort.

Vår färd fortsatte mot Mount Carmel, där vi åt lunch på en väkrog. Sedan fortsatte vi till ett kloster med fantastisk utsikt över Jezreelslätten som är belägen mellan Samarien och Galiléen Slätten är även känd under namnet "slätten vid Megiddo. På grund av sitt läge har Jezreelslätten varit ett berömt slagfält alltifrån Deboras och Baraks dagar ända in i nyare tid. Namnet Harmageddon kommer från byn Megiddo. Det är inte här slaget skall stå, utan det var är som man skulle samla sina trupper. Slaget skulle stå i Kidrondalen i Jerusalem. Vi korsade den vida slätten och vidare mot Nazaret som numera är en stor och vidsträckt stad som ligger uppe på berget. Vi stannade inte här utan fortsatte till Sepphoris. En stad som Jesus troligen hade varit med om att bygga, om han var teuton, alltså stenarbetare. Det var en romersk stad som låg mycket nära Nazaret och där borde det finnas arbetstillfällen. Staden Sepphoris var vid tiden för Jesus en stor, romersk-influerad stad och en grogrund för politisk aktivism.

Av stade finns inte mycket kvar eftersom den förstördes vid en jordbävning. Det pågår utgrävningar där nu. Vi halv sextiden kom vi fram till vårt boende, en kibbutz En Gev som var en resort, alldeles vid Genesarets sjö. Vi checkade in och fick egna små hus av god standard. Det hade blivit mörkt men vi gick ner till badstranden och skådade ljuset från andra sidan sjön, det var staden Tiberias som glittade tvärs över sjön. De hade Happy Hour i baren där vi satt med Ben och Sue Ellen. Han hade varit advokat och hon var författare. Sedan var det åter middagsbuffé och en ytterligare en stund i baren, då med Steve och Holly samt Jerry och Lorraine. Steve hade nu börjad sina ”förhör” med alla som satt på hemligheterna som skall avslöjas den 8 januari i Jesusfilmen. Jerry samarbetar med James Tabor och vet antagligen allt. Men eftersom han har varit säkerhetsofficer kan han bevara hemligheter. Så Steve hade ingen större framgång då. Vi drog oss tillbaka klockan 22.



26/19, Dag 6, Onsdag



Klockan sex gick vi ner till Gennesarets sjö för att bada, endast 200 meter bort. Steve gick på vattnet, till de tyska turisternas häpnad. Men avslöjade senare att det var ett trick. Han hade placerat ut 5 stolar i vattnet som han kunde gå på.

Efter frukostbuffén var det avfärd klockan 8 med buss, norrut. Vi stannade vid Migdal, eller Magdala. Där man just påbörjat utgrävningar av Magdala från första århundradet. Vi satt i bussen och fick lite information från James Tabor. Då kom det fram en arkeolog och Tabor presenterade sig och vipps hade vi fått en inbjudan att komma och bese utgrävningarna. De var ännu inte offentliga, men kommer så småningom att bli en turistattraktion. Vi fick besked om att bara fotografera på en sida av utgrävningarna. För den andra sidan hade ännu inte vetenskapligt publicerats. Vi såg synagogan, där Jesus med all sannolikhet hade undervisat. Samt ett badhus för den förnäma delen av staden.

Det var i Kapernaum som Jesus hade sin fasta punkt. Han och hans familj bodde i Simon Petrus hus. Huset finns kvar och Franciskanermunkarna  driver området. De har byggt en kyrka som skydd över huset. Kyrkan liknar ett flygande tefat! Området är stort, med bland annat en synagoga från 400-talet. Det finns också en staty av Petrus, med nycklarna.

Vi fortsatte mot norr och stannade först i en liten by som var känd för sitt silver arbete. Vi nöjde oss med att ta en öl. Nästa lilla kommersiella stop var vid Golan Wineyard, där vi köpte vin och olja.

Nästa stopp var vid en utkikspost på Golanhöjderna, där man kan se in i Syrien. FN har en utpost där.

Vi stannade lite senare på en enkel genuin vägkrog utanför en liten by i skuggan av berget Hermom. Vi var de enda som försökte oss på libanesisk lunch macka. Vi hade nämligen prövat på de andra varianterna, kalkon och falafel. Mackan bestod av ett mycket tunt bröd, med yoghurt, olja och kryddor som veks ihop och stektes på spishällen.

Vi var nu ganska högt uppe och fortsatte neråt på slingrande serpentinvägar och kom så småningom till Hermon Stream naturreservat som ör Jordanflodens källa. Vattnet springer upp ut jorden. Där tvättade jag bort mina synder! Området har i alla tider varit ett kultställe.

På Israel lilla landyta finns de flesta klimatzoner. Vårt nästa stopp var Tel Dans nationalpark. Där vandrade vi i en slinga i Jordanfloden tropiska natur. Här finns också lämningar från en mycket svunnen tid. Mycket var rekonstruerat och vi skall nämna några, med ganska imponerande ålder. En helgedom från konungatiden, 930 f.Kr. och en kananeisk portal från 1800 f.Kr.

På vår väg söderut passerade vi Qiryat Shimona, staden som besköts av Hissbola från libanesiskt område.

När vi närmade oss Gennesaret åkte vi genom områden där Jesus hade varit verksam, ställena för bergspredikan och salighetsprisningarna. Vi lämnade bussen i Ginosar eller Gennesaret för en båttur på Gennesarets sjö. Det var meningen att vi skulle få en solnedgångstur, men det hann att bli mörkt innan vi kom iväg. Den varade i cirka 45 minuter. Man demonstrerade hur man fiskar med kastnät.

Vi steg i land i Tiberias, en turistmetropol, i likhet med andra turistmetropoler och till och med Mc Donalds. Den del ville stanna för att äta och roa sig några timma. Vi andra åkte hem till vår kibbutzen, resorten En Gev, på andra sidan sjön.

Efter middagen satt vi och jobbade med bloggen till efter midnatt.



27/10, Dag 7, Torsdag



Söderut i Jordanflodens dalgång. In och ut i det ockuperade Västbanken och fick flera SMS varje gång man gick över gränsen eller täckningsområdet. Vi åkte förbi Jeriko och fortsatte till Qumran, utgrävningarna där Döda havsrullarna hittades 1947. Där stannade vi och fick en genomgång av utgrävningarna av James Tabor och en betaktelse över sektens sorgliga öde. Utöver att blivit eliminerade av kejsare Titus och hans Legio X Fretensis hade sekten decimerats av något så trivialt som binnikemask, orsakat av bristande hygien, men det är en annan historia.N



Nästa stopp var En Gedi nationalpark med fåglar, växter, djur och vattenfall. Fint, men inte fantastiskt. Men det skulle nästa stopp bli.



Efter en halvtimmas körning var vi i Masada. Linbanan tog oss upp till fästningen som så länge stod emot romarna. En av våra kamrater sprang uppför den branta stigen och sedan ner igen efter guidningen.



Nu började dagen ta slut, men innan mörkret föll fick vi tillfälle att bada i Döda Havet. Det var en mycket speciell upplevelse, när man släppte taget från bottnen, flöt man upp som en kork. Huden blev liksom oljig av saltet. Och man var tvungen att duscha sig noggrant efteråt. För första gången såg vi en termometer. Den visade 29 grader strax före solnedgången. Det hann att bli mörkt innan vi kom i väg och vi körde i mörkret mot vårt mål. Under resten av färden såg vi ljusen på andra sidan Döda Havet och Jordanfloden, de små byarna i Jordanien. Halv sju kom vi fram till Tamar Park, långt ut i Negrevökning och en timma till närmaste stad.



Eftermiddagen samlades vi i en ring i uterummet och alla fick presentera sig och berätta varför man var med på denna resa.



Våra reseledare James och Dewayne vill att Tamar Park skall kännas som hemma. Allt är mycket enkelt alla känner varandra och umgås som i en familj. Inga dörrar låses. Man rör sig fritt och om man vill ha något utanför måltiderna så går man till köket och tar det. Dewayne är expert på kaffekokning och gör det bästa kaffet i Negevöknen och det är gott, svensk standard.



En av våra reskamrater kom fram och frågade viskande hur våra rum var. Hon var påtagligt irreterad över den låga standarden. Vi hade inga problem med standarden. Hen var bättre sommarkolonistandard. Små rum med enkla sängar och två rum fick dela på badrum. Inga lås på dörrarna. Om dörren var stäng, så var det upptaget, svårare än så är det inte. Vi klarade det utan problem tillsammat med våra kompisar Barbara och Sandy, ett äldre par från Ohio. ( Hon hade hetat Eklund ända tills hon gifte sig, och hun kunde inte uttala det riktigt, tyckte vi!) Barbara tyckte det var lite jobbigt när hon gnisslade med dörren mitt i natten, så hon fixade lite smörjolja, sen hörde vi inte mer av hennes tidiga vanor.



Efter samlingen Faceboockade och bloggade vi, men vi fick inte in några bilder.



28/10, Dag 8, Fredag



Denna dag var vi i Tamar Park hela dagen. Eftersom vi kommit i mörker var det spännande att se var vi var i dagsljus.

Efter att ha beundrat öknens skönhet i morgonsolen gick vi till matsalen och åt frukost. Man gjorde sin egen frukos av vad som stod till buds. Stekt bröd och ägg och som pålägg. Samt peanutbutter. Fil och flingor för de som så önskade.



Efter frukosten samlades vi i det engelska huset. Dr Tali Ericxson, från IAA, höll en mycket intressant introduktion till arkeologisk forskningsmetod.

Sedan började vi det arkeologiska utgrävningsarbetet med att hacka skyffla sopa och sikta och att leta efter fynd. Vi hittade krukskärvor och ett bysantinskt mynt. Efterhand blev det mycket varmt och solen stekte.

Klockan 12 var det lunch, tomat soppa grönsaker, bröd, pastagrating. Man använder engångsartiklar, antagligen för att spara på vatten och arbete. Klockan 13.30 var det samling igen. Först berättade Dr Erixson badhusanläggningar på antiken. Och visade sedan utgrävningen av badhuset på Tamar som nyttjades av de romerska soldaterna som var förlagda här.

År 363 förstördes hela anläggningen av en jordbävning som drabbade området. Där efter fortsatte vi vår arkeologiska utgrävning från till klockan 15 då vi slutade dagens arbete eftersom sabbaten börjar vid solens nedgång på fredag eftermiddag.

Vi duschade av oss all damm som vi samlat under dagens svettiga timmar. Sedan tog vi i tu med FB och Blogg innan det var dags att fira sabbat.

Innan vi hade närmat oss huset möttes vi av doften av grillad kyckling som pågick i det öppna samlingslokalen. Det blev en fest måltid.

Måltiden inleddes med en sabbatsmåltid, med ljuständning och välsignelse av bröd och vin.

Efter maten samlades vi åter i det yttre rummet. Dewayne berättade om Tamars historia. Om hans planer tidigare och nuvarande och vad som var på gång.



Dewayne berättade att Simcha, en amerikansk rabbin hade kommit till Tamar på 60-talet och hade lärt känna honom. De arbetade tillsammans och blev riktigt goda vänner. Simcha var en stor personlighet och var mycket vis, men han hade ett märkligt humör som gjorde det svårt att umgås med. Men Dewayne hade god hand med honom. Han kunde hjälpa med materiella ting och räddade Simcha och hans familj från svält, erkände Simcha långt senare. Dewayne blev på detta sätt adopterad av familjen.



Då Simcha dog 1999, blev Dewayne ombedd av myndigheterna att ta över Tamar Park. Nu förvaltar han detta stora landområde. Han tar in grupper som får uppleva det Heliga landet, för att på så sätt delvis finansiera verksamheten. En annan inkomstkälla är gåvor och volontärarbete.



Det finns många historier om denne Simcha. James Tabor föll ofta Dewayne i talet och kom med sina historier om Simcha. Han berättade bland annat om en uppenbarelse som Simcha hade haft.

I en dröm fick han se var Jeremia hade grävt ner sina rullar när han rastade här under sin flykt till Egypten. Mer om detta får vi läsa om i bibeln, eftersom det är en historia som gått oss förbi.

Simcha visade James Tabor denna plats. Senare på kvällen och ytterligare några glas vin gick James igång med att planera hur han skulle utföra utgrävningarna. Det går inte att bara komma till myndigheterna att säga som det är. Då skulle de förbjuda det. Nej, det skulle ske med list. Eftersom detta område gränsade till ett utgrävt område var det estetisk lika bra att ta den närliggande biten också! Nu var det upplopp bland de församlade och alla samlade med ficklampor för att se var det var. Den nystädslade volontären som var en del av gruppen fick märka ut stället.  Senare vid ett bord pågick politiska diskussioner, mellan två vänner som nu träffats här, Don som var republikan och Bill som var demokrat och ganska vänster, nästan svensk sosse. Eftersom jag var mycket intresserad av hur amerikanen själva tänker på sitt land och dess polskt var vag snar med i samtalet. De är bästa vänner men har helt olika politiska åsikter, men de respekterar var andra. Båda var dock mycket kritiska mot det korrupta politiska systemet. Det gick i stort sett ut på att man kan köpa röster genom att stödja de olika partierna ekonomiskt.



Vid ett annat bord satt Steve länge upp och bjöd James på mycket vin för att pumpa honom på information om Talpiothemligheten. Han fick emellertid inte fram så mycket nytt. Inte mer än vad Gunnel hade fått i sin uppenbarelse. Nämligen att Josef Arimateas skulle äga båda gravarna och att det kunde finnas inskriptioner som ledde vidare. Hon tror också på möjligheten att Josef av Arimetea skulle kunna vara Jesus far och skulle tagit hand om familjen när det behövdes. Josef var en medlem av Högsta rådet, Sanhedrin och i hemlighet en av Jesu följeslagare. Det skulle ock bli en upprättelse för Marias och Jesus heder.

Vad Steve berättade var att förutom inskriptioner anns det bilder som tydde på en andlig uppståndelse snarare än den traditionella fysiska uppståndelsen.





29/10, Dag 9, Lördag



Detta är avresedagen för den del av gruppen som inte skall med till Petra, större delen av gruppen skulle åka hem till Amerika. Vi blev 10 som skulle till Petra. Efter frukosten vandrade vi ut i öknen för att fasta under fyrtio dagar. Dewayne tog oss upp på ett högt berg där vi besökte minnesmärket över Simchas son, Ariel som hade omkommit i en terroristattack, bussbomb. Fantastisk utsikt över öknen. När vi vandrat färdigt var det samling i matsalen och James Tabor berättade sin historia, bakgrund, uppväxt utbildning, forskning och var han står idag. Han anser och tror att han berör folk och alla har en åsikt om hans läror. En tredjedel är med honom och två tredjedelar är emot honom.

Efter lunchen vinkade vi av den delen av gruppen som skulle åka hem. Några av dem var klart presumtiva kommande vänner, vi får se!

Återstoden delen av gruppen åkte på en utflykt med bil i Negevöknen. Vi stannade och tittade på utgrävningarna från romerska tullstationer, eftersom detta var karavanvägar och den enda vägen att ta sig över bergen. På så sätt drog man in pengar till staten. Detta var den enda vägen västerut. Färden gick på smala serpentinvägar och det var inte utan att man var lite rädd. Vi gjorde flera stopp i öknen och vid ett av dess hade närkontakt med en liten kamelflock. Vi åkte förbi Israels kärnkraftanläggning med bomber och dylikt.



Vi besökte även nationalparken Mamshit som skulle kunna tas som ett varnande exempel vad som händer när drömmas slår slint. En stor historisk turistanläggning som var öde förutom en busslast som höll andakt där!

På kvällen fortsatte vi att fira sabbaten med att äta shiskebab. Alla var trötta och gick och lade sig tidigt, men vi Faceboockade en del.





30/10, Dag 10, Söndag



Dagen då Sören som fyller 68 år!

Vi hade klockan på ringning 04.30, avfärd 05.30. 11 personer i två bilar. 7,30 var vi framme i Eilat vid gränsen till Jordanien. Där parkerade vi våra bilar. Den Israeliska passpolisen sjöng för Sören. Det var allmänt besvärligt att ta sig igenom gränserna, mycket väntan. På andra sidan i Jordanien väntade vår guide och chaufför. Vi kom iväg från gränsen klockan 09.00 på väg mot Petra. Mycket kunnig guide, vi lärde oss mycket om Det hasimaniska kungadömet Jordanien. Det finns 6 miljoner innevånare i Jordanien som är till 95 % öken. 12 % av befolkningen är beduiner det blir 720 000. Vi såg många beduinläger som såg ut som kåkstäder. Inga tjusiga tält eller dylikt. Vi färdades genom ett vidunderligt landskap. Stora bergsmassiv, vidsträckta dalar storslagna utsikter.

Vid 11 tiden kom vi fram till staden Petra som tycktes oss modern och välmående, inget iögonenfallande förfall och präglad av turism.

Vad som återstår av den forna staden Petra är de gravar som är uthuggna ur det röda sandstensberget. Bostäder och dylikt har raserats av flera jordbävningar. Dock findet en enorm amfiteater kvar, men den år ju också uthuggen ur berget.

Den forna staden nås genom Siq, en smal ravin, över 1 km i längd, som flankeras på båda sidor av skyhöga, 80m höga klippor. Bara att gå genom Siq är en upplevelse i sig. Färgerna och formationer av stenar är bländande. När man når slutet av Siq får man den första glimten av Al-Khazneh (Skattkammaren).

Detta är en imponerande upplevelse. En massiv fasad, 30m bred och 43m hög, huggen ur den stora, mörk rosa bergväggen. Den höggs ut i början av 1: a århundradet till grav till en viktig Nabateéisk kung.



Guidningen tog cirka 2 och en halv timma, sedan gick vi på egen hand. Om man inte orkade gå upp till entrén kunde man rida kamel, åsna, häst eller åka upp i hästdroska, allt betjänades av beduiner. Vi lärde oss lite senare att de flesta som bedrev kommers var fattigt folk och arbetslösa som myndigheterna på så sätt satte i arbete. Man hade också någon sorts skattebefrielse. Denna information fick vi av näringsidkare som hade högre priser.

Vår guide varnade oss för att handla av barnen som fanns där. De borde i stället vara i skolan! Då en liten pojke gjorde närmanden för att sälja sina vykort för en dollar. Fick han förmaningen att istället gå till skolan! Svarade han: You go to school! Så gick det med det.



Vi började att få ont om tid så vi småsprang, nästan, för att få tid att skriva och posta våra vykort.



14.30 var det samling för återresan och vi kom i tid. Vi åkte för att äta lunch på en genuin modern jordansk restaurang. Vi fick en jordansk lunchbuffé inklusive vin som kostade 30 dinarer för oss båda, cirka 300 kronor. Vi åkte hemåt medan mörkret föll. I skymningen fick bergen mycket vackra färger och vi fotograferade våldsamt. Får se om det blir något som kan användas. Vi kom till gränsstationen vid 19 tiden. De var på nytt omständligt att ta sig ut ur Jordanien och komma in i Israel igen. Vi blev omsorgsfullt granskade och två av våra kamrater extra mycket. En äldre herre, för att han hade glömt en påse med souvenirer. Och vår unge australiensiske vän blev nästa trakasserad, när säkerhetskontrollen drog ut på tiden.

Väl ute letade vi upp våra bilar från Tamar Park och åkte in mot Eilat för att besöka en juvelerarbutik. Vi fick demonstrerat hur man slipar stenar. En i vår grupp har som hobby att göra smycken. Han köpte en stor sten på 600 gram för 120 dollar, av en bergart som bara finns i det här området.

På vägen hem stannade vi på ett glasskafé och åt mycket god glass. Sedan sjöng gruppen Happy Birthsday för Sören.

Sedan fortsatte vi genom mörkret till Tamar Park, vi kom hem vid 21.30-tiden.

Vi välkomnades av ledningen som förhörde sig om hur vi hade haft det. Därefter samlades vi för att gå igenom återfärden till Jerusalem och vidare till flygplatsen. Det var många detaljer som skulle klaffa. Vi hade alla olika avgångstider och några skulle ligga över och resa hem en dag senare. Alla ville få ut så mycket som möjligt av sina sista timmar. Då bestämdes färdplanen så att man skulle lämna oss på flygplatsen först av allt och sedan köra de andra till Jerusalem, där nästa hade avresa klockan 23 och ett par klockan 06 nästa morgon. Australiensaren ytterligare ett dygn senare.

Vi blev glada att planeringen var så till vår fördel. Vi packade färdigt det lilla som var kvar och surfade. Sören har fått många gratulationer på mail och Facebook. Hela familjen Cederschiöld sjöng så fint på film.



31/10, Dag 11, Måndag



Åter en strålande morgon i öknen. Innan vi åt frukost skickade vi e-mailvykort till släkt vänner och även till Gunnels arbetskamrater och Lexby pensionärerna



Efterfrukost ville Dewayne tala lite med oss. Vi är välkomna till Tamar när som helst. Många kommer dit som volontärer och så vidare. Vi får gärna sprida information till andra svenska och ta med dem till Tamar. Nästa år skall Tabor ha en utgrävning där.



Klockan 09.15 lämnade vi Tamar i minibussen. Några volontärer följde med och körde oss till Ben Gurion. Färden gick genom öknen upp i bergen och sedan genom Dimona och Beer Sheva. Landskapet ändrade gradvis karaktär och blev till jordbruksområde och allt mer grönskande. På himlen tornade sig upp högag stackmoln och vi fick faktiskt regnstänk på vindrutan som nästan genast försvann.

Vi blev avsläppta på Terminal 3 klockan 11.30. Vi tog ett hastigt avsked av Steve från Australien, Barbara och Sandy från Ohio, och Dave från Rhode Island som skulle fortsätta till Jerusalem. Vi har fått flera invitationer till USA och givit lika många göteborgska tillbaka.

Sedan var det bara att ta i tu med incheckning och säkerhetskontroller.



Resan hem gick via Wien och klockan 22.40 togs vi emot av Jenny och Peter på ett dimmigt Landvetter.










lördag 29 oktober 2011

Vi fick sviten. Utsik från vår balkong den första dagen då vi övernattade i Tel Aviv.



Kvällsmat på ett torg i Jaffa.