Den sista morgonen i Fuengirola.

Vi vaknade till en underbar soluppgång. Faktiskt den första där solen kom upp direkt ur havet, utan först att ha kämpat sig igenom mer eller mindre tjocka dimmbankar! Vi har mestadels haft fint väder, med en molnig dag med lite regn när vi var i Malaga. Efter frukostbuffen hann vi med ett par timmar vid poolen för att befästa solbrännan. Hoppas bara den sitter i några veckor! Sedan tog vi tåget till flygplatsen. Malaga flygplats (stationsbyggnaden) är numera färdigbyggd, med tågstation under jorden och tre terminaler i flera våningar. Modernt och fint. Måste också göra lite reklam för Ryanair. Billigt och bra. Men man väljer vilken sevice man vill ha och betalar för den. Temperaturskillanden på nästan tjugo grader var påtaglig när vi kom till Säve, men Peter hade kört fram bilen så vi led ingen nöd. Och nu är vi hemma igen!

Africa, In sha'Allah!

Det vilar en förbannelse över vår resa till Afrika! Resan i går blev ju uppskjuten på grund av felbokning av resebyrån. Det gick just inga resor på onsdagar till Tanger. Mannen på resebyrån var lite förvirrad. Hans dotter hade kommit på sjukhus och han hade inte riktigt koll på vilken dag det var, 6 eller 7 april. Men vi skulle kunna åka i dag. Vi diskuterade om risken för att resan kunde bli inställd på grund av storm. Det blåser ju 15 sekundmeter och går höga vågor här i Fuengirola. Han skulle ringa om han hörde något om att det blev inställt. Vi hörde inget och bussen kom och hämtade oss som avtalat. Vi fick springa från frukostbordet, men vi hade fått oss till livs vad skulle. Efter en timmas färd kom guiden med sina två meddelanden. Det dåliga - att resan blivit inställd på grund av grov sjö i Gibraltar sund och att båten inte kunde gå in i hamnen i Tanger. Detta händer ofta vid denna årstiden då det stormar från ost. Hela Medelhavet trycker på och vill ut genom Hercules Stoder. Den goda nyheten var att han inte skulle utsätta oss för farligheter. Så efter ytterligare en timma var vi tillbaka till utgångspunkten. Det firade vi med att gå och hämta tillbaka våra pengar och uttrycka vår ömsesidiga beklaganden med resebyrå tjänstemannen som vi tyckte att vi hade lärt känna efter allt spring där! Sedan tog vi en förmiddagsfika, med expresso, croissant och brandy på en uteservering i solen. Nu har vi väl inget annat att göra än att slänga oss vid poolen vända den andra sidan till! Till det blir dags att proppa i oss lite mera av det goda….. Och så blev det! Ett par timmar vid poolen tillsammans med Anne Holt är inget dåligt sällskap. Och när vi blev hungriga gick vi bort till den restaurang på stranden där vi åt vår första lunch när vi kom till Fuengirola för två år sedan. Den ligger fortfarande i solen sent på eftermiddagen. De allra flesta andra restauranger ligger vid den tiden i skugga av alla hotellkomplexen. Entrecote och ytterligare ett Rioja vin. Sedan smälte vi maten i kvällssolen på strand, fortfarande med Anne i sällskap. Det är underbart att bara kunna låta timmarna gå i en kravlös tillvara. Det är semester, de’, se! Oftast brukar Luther se till att man är effektiv, även på semestern. Imorgon vi lunchtid bär det iväg hemåt till vardagen och det kylslagna Partille. Men vi är fullproppade med D-vitamin så vi kanske kan klara oss tills vårsolen börjar värma oss igen!

Några bilder från den 6 april

Disig soluppgång på stranden i Los Boliches, Fuengirola

Hibiskushäck i Los Boliches, med tjur i bakgrund,eller förgrund, välj det som passar.

Vågorna går höga, men den gamle tuffingen räds inte!

Confortel Fuengirola i fonden

Lunchspecialitet, grillade sardiner

Medryckande indiankonsert

Färsk frukt på marknaden

En öl på stranden

Några bilder från Fuengirola

Veterano-tjuren vaktar över oss

Att bli träffad av en fågelskit.

Att bli träffad av en fågelskit betyder tur har jag hört! Sannolikheten är lika stor som att vinna på Lotto! Så man får väl känna sig utvald. Efter att ha blivit beskitna i Malaga kom vi tillbaka till hotellet och där hade storken kommit med ytterligare en lilla-syster, denna gång 66 år gammal. Är inte det tur? Nu är vi alltså tre syskon som fortfarande är i livet efter denna produktiva moder som vi har gemensamt. Härtill kommer tre äldre bröder som redan gått ur tiden, men de var ju så mycket äldre än vi, födda på 1920-talet. Sökandet efter mellansystern, som heter Jette, har pågått sedan början på 1980-talet, alltså i nästan 30 år. Då min yngste (halv-)storebror började söka efter en bortadopterad halvsyster. Ytterst få ledtrådar hade han att gå efter! Allt var egentligt bara namnet, Jette som var det rätta. Allt annat var bara nästan rätt, kan man säga så här i efterhand. Att hon skulle ha emigrerat till Australien, när det i själva verket var Nya Zeeland och att hon skulle varit född på 50-talet, när det i verkligheten var 1945. Inte undra på att han inte hittade henne. All ofattbar sekretess hjälper ju inte i heller sådant sökande! Genom djupgående studier av moderns levnadsöden och bostadsadresser kunde man dra slutsatser och gå vidare. Till födelsenotiserna i kyrkböckerna. Det gällde dock att leta i tänkbara församlingar, utesluta blindskott och inrikta sig på mödosamt arbete, sida upp och sida ner, bland prästerskapen i bland svårtydda danska kråkfötter. Resultatet kom efter flera timmars idogt letande i Århus stads olika församlingars föddeböcker, under andra världsakrigets sista och fredens första år. Då vid midnatt hittade jag henne. Lillasyster Lene ordnade fram folkbokföringsuppgifter och sökte brevledes kontakt. Men när svaret dröjde blev jag otålig och letade ytterligare en gång på nätet och hittade ett foto och en gångbar mailadress. Och om det ger tur att bli träffad av fågeskit, så tycks det ligga något i det. För när jag hade kommit hem efter fågelbeskitningen hade fått ett mailsvar från henne.

Bombad i Malaga! What a mess!

Med en lätt solfrossa var det lätt att skippa stranden. Samtidigt var vädret lite molningt och regnet hängde i luften. Malaga - Fuengirola-pendeln tar oss till stadens centrum på 45 minuter och till flygplatsen på 30. Ett härligt modernt tåg bättre än Alingsåspendeln. Men Malaga är ingen häftig stad. Vi gjorde en rundtur med Hop On Hop Off buss och tittade på sevärdigheterna. Det mest sevärda var utsikten från Castillo Gibralfaro, en befästning högt över staden och Piccasos födelsehus, med minnen från hans uppväxt samt utställning av hans keramiska verk. Något som jag inte visste att han hade sysslat med. På väg genom den gamla stadens 100 åriga kvarter blev jag bombarderad av La Paloma Negra, rakt i huvudet. Skit i håret, på jackan och byxorna och stänk på Gunnel. H-e, dj-ar!! Snabbt kom det fram en inföding som ville hjälpa mig att torka av skiten och hjälpte mig hitta vägen till en toalett inne på en taverna. Han var mycket behjälplig och torkade både här och där samtidigt som han kände där jag hade mina värdesaker. Jag var hela tiden på min vakt, trots min belägenhet. Men när han började känna på min benficka där jag hade min plånbok Skrek jag BASTA! och GRACIAS, MEN NU FÅR DET VARA NOG! samtidigt som jag intog försvarsställning med ryggen mot väggen. Då drog han sig undan och försvann. Med vått hår och våt jacka och byxorna fulla av skit stod jag där och väntade på att Gunnel skulle komma ut från damtoaletten med solkiga kläder. Hon var dock inte så värst träffad. Nu hänger kläderna hjälpligt tvättade på tork på vår balkong! Tavernan som vi var inne på var ganska fantastig om man inte hade varit så uppskakad. Mycket originell och oerhört mycket spansk. På vägen därifrån berättade Gunnel att den påminde om ett ställe i Diagon Alley där alla bara väntar på att beröva oss alla våra tillhörigheter. På vägen därifrån gick vi mitt på gatan för att inte utsätta oss för ytterligar anfall från dess odjur. Vad jag senare kom att tänka på, är att enligt gammal folktro, bringar det tur när fåglar skiter på dig. Och visst var det tur att jag fick en syster när jag kom hem till hotellet och öppnade min mail, med brev från min nyfunna syster. Tänk så det kan bli! I morgon skall jag ut och leta efter ett nytt minneskort till min kamera. Det gamla glömde jag hemma i datorn, och det var ju otur. Shit happends, but life goes on! Och bara man har ett gott sinnelag så löser sig det mesta. Vi får se om det blir några bilder i morgon!

Hur jag blev av med spriten, men lärde mig att leva ett renare liv

På Säve flygplats fastnade jag i säkerhetskontrollen. Jag hade en flaska handsprit med som var 5 cl för stor. Den var 15 cl i stället för de lagstadgade 10 cl. Något som jag inte hade en tanke på, så liten som den flaskan var! Bara till att slänga bort den, så nu är det till att använda våtservetter i stället! Fast det går ju också bra!

De skall va' gott att leva....

Feuengirola 2011

Skall försöka få gång i resebloggen igen. Efter askmolnet för ett år sedan har vi inte dokumenterat våra resor, för det har inte varit så mycket att dokumentera! Resan till Venedig för ett år sedan askade som sagt inne och som alternativ var det inte så mycket som bjöds. Jylland eller Kiel med Stena Line. Blää! Vi försökte med tågresa till Venedig. Inte en chans hundratals människor stod i kö på Göteborgs Central för att komma hem. Försök att ta er till Köpenhamn rekommenderade informationen på Centralen. Vi kollade ned Silja Line att åka till Helsingfors, men på nätet fanns inget. Då ringde vi till Silja och beklagade oss så mycket att de förstod att det var synd om oss och Gunnel som skulle få fira sin 60-årsdag hemma istället för att få åka bort som vi hade hoppats på. Efter en vänta på nästan fem minuter kom Silja tjejen tillbaka och frågade om vi skulle vilja hålla tillgodo me en handikapps anpassad hytt. "Hur ser den ut?" frågade vi. "Den är bara dubbelt så stor som en vanlig hytt. Och så har den en extra säng för eventuell ledsagare!" "Den tar vi sa polisen" Och på så sätt räddades Gunnels födelsedagsfirande. Samtidigt fick vi några dagar i Nacka tillsammans med Katta, Henrik, Gustav och Erik. Sedan dess har vi inte förrän nu kommit i väg på någon resa. Och det höll på att sk-a sig denna gången också, men denna gången var det influensa och bihåleinflamation som försökte sätta käppar i semesterhjulen. Men vi fixade det! Nu har vi kommit till Fuengirola för tredje gången. Ett absolut fantastisk ställe för folk i vår ålder lugnt och städat så här på försäsongen. Ljummet i luften som en svensk sommar, trots att det bara är i början av april. Vattnet håller 18 grader som hemma på sommaren. Ett alldeles utmärkt sätt att starta våren med. Det samma gäller fär att avsluta sommaren med i oktober som när vi var haär med barnen och firade min, Sörens, 65-årsdag. Senast vi flög hit för 2½ år sedan var det med Stering och tre dagar efter vi kommit hem så kursade flygbolaget. Snacka om att vi hade tur. Jag vaknade med nyheten klockan 6 och skrattade hysteriskt hela dagen. Rôta heter det på göteborgska! Denna gång åkte vi med Ryanair. Mycket spännande, men helt OK! Allt fungerade som det skulle, men det var enkelt och effektivt, inget överdåd. Servicen kändes lite som 60-tal. Och då känner jag mig ju hemma, Allt var enklare förr, men kanske inte bättre!!! Vi checkade in mitt i natten, kl 01.15 och kom till ro vi 2 tiden. Vi somnade till vågornas brus utanför vår balkong. Dag två som är en lördaq har vi tillbringat mestadels på stranden, men vi har också hunnit med att vara på loppmarknad på marknadsplatsen och strosat runt i byn. Tittat på lägenhetskomplexet där vi bodde de föregående två gångerna vi var här, samt att handla. Gissa vad - sånt som rinner lätt och man blir glad av. Lunchen i dag bestod av jordgubbar och Cava, spanskt bubbelvin. Det är en god diet! Dessutom hittade vi 1½ liters flaskorna med Sangria som blev så populära de förra gångerna vi var här. DE släcker törsten fint! För de som kommer ihåg den fiskrestaurang som vi blev rekommenderade förra gången vi var här,men som tyvärr var stängd - den är öppen nu. Den ligger faktiskt vägg i vägg med vårt hotell och där åt vi en alldeles fantastisk middag i kväll.