Äntligen kom vi då till Venedig!

För ett och ett halvt år sedan stoppades Gunnels 60-års resa av vulkanutbrott med efterföljande askmoln som stängde många av Europas flygplatser, och vår resa till Venedig gick upp i rök och aska. DEt blev en kryssning till Helsingfors med båt i stället. Värme mot kyla. söderut mor norrut! Men i år blev den i alla fall av! Resan till Venedig började med att vi träffade min nya systerdotter Mette. Ett hjärtligt och lyckat möte med en älskvärd flicka. Vi hade en trevlig kväll tillsammans henne och hennes Lorenzo, på en pizzeria, högt öppe bland bergen, med fantastisk utsikt över nejden.

Vi bor på ett centralt hotell, 2 minuter från San Marcusplatsen. Gaztan utanför är inte mer än 2 meter bred, och var svår att hitta. Ingången till gatan var ännu trängre. Man kunde inte gå två i bredd.

I kvällningen gjorde vi en rundtur runt Venedig med vapotetton, vattenbussen och innan vi kommit fram hade det blivit helt mörkt. Vilken underlig stämning att åka på den mörka Canal Grande, med ljus och lyktor i enstaka hus och andra spökligt mörka. Inga ljus i fönster eller på fasader, vilket annars är brukligt. Många reflexer av stadens ljus i vattnet fulländade bilden.
På eftermiddagen hade vi hört Sting göra soundcheck inför en konsert på San Marcus platsen. När vi kom hem, var större delen av stadsdelen avspärrad och vi fick trängas runt i smala gränder, ofta möt strömmen av andra turister som var på väg i motsats ritning.Vi fick höra några strofer av An Englishman in New York.

Tro det eller ej men Venedig håller på att sjunka. De har ni också bildbevis på utanför San Marcos katedralen gick vattnet mig över fötterna. Kanske var det den stora folkmassan eller så är det Högvattnet som sätter in. Jag fick i alla fall badat fötterna klockan 22 på kvällen.