Bombad i Malaga! What a mess!

Med en lätt solfrossa var det lätt att skippa stranden. Samtidigt var vädret lite molningt och regnet hängde i luften. Malaga - Fuengirola-pendeln tar oss till stadens centrum på 45 minuter och till flygplatsen på 30. Ett härligt modernt tåg bättre än Alingsåspendeln. Men Malaga är ingen häftig stad. Vi gjorde en rundtur med Hop On Hop Off buss och tittade på sevärdigheterna. Det mest sevärda var utsikten från Castillo Gibralfaro, en befästning högt över staden och Piccasos födelsehus, med minnen från hans uppväxt samt utställning av hans keramiska verk. Något som jag inte visste att han hade sysslat med. På väg genom den gamla stadens 100 åriga kvarter blev jag bombarderad av La Paloma Negra, rakt i huvudet. Skit i håret, på jackan och byxorna och stänk på Gunnel. H-e, dj-ar!! Snabbt kom det fram en inföding som ville hjälpa mig att torka av skiten och hjälpte mig hitta vägen till en toalett inne på en taverna. Han var mycket behjälplig och torkade både här och där samtidigt som han kände där jag hade mina värdesaker. Jag var hela tiden på min vakt, trots min belägenhet. Men när han började känna på min benficka där jag hade min plånbok Skrek jag BASTA! och GRACIAS, MEN NU FÅR DET VARA NOG! samtidigt som jag intog försvarsställning med ryggen mot väggen. Då drog han sig undan och försvann. Med vått hår och våt jacka och byxorna fulla av skit stod jag där och väntade på att Gunnel skulle komma ut från damtoaletten med solkiga kläder. Hon var dock inte så värst träffad. Nu hänger kläderna hjälpligt tvättade på tork på vår balkong! Tavernan som vi var inne på var ganska fantastig om man inte hade varit så uppskakad. Mycket originell och oerhört mycket spansk. På vägen därifrån berättade Gunnel att den påminde om ett ställe i Diagon Alley där alla bara väntar på att beröva oss alla våra tillhörigheter. På vägen därifrån gick vi mitt på gatan för att inte utsätta oss för ytterligar anfall från dess odjur. Vad jag senare kom att tänka på, är att enligt gammal folktro, bringar det tur när fåglar skiter på dig. Och visst var det tur att jag fick en syster när jag kom hem till hotellet och öppnade min mail, med brev från min nyfunna syster. Tänk så det kan bli! I morgon skall jag ut och leta efter ett nytt minneskort till min kamera. Det gamla glömde jag hemma i datorn, och det var ju otur. Shit happends, but life goes on! Och bara man har ett gott sinnelag så löser sig det mesta. Vi får se om det blir några bilder i morgon!